igår tränande jag. första gången jag gjorde det frivilligt. EVER. ni kanske förstår hur otränad jag är då..

så. nu sitter jag här. benen är ostadiga, och musklerna i princip skriker av träningsverk. trapporna är min värsta fiende. sen är mina armar misshandlade. jag har blåmärken på hela armarna, och om jag bara nuddar lite försiktigt gör det ont. och då kanske ni undrar vad jag har gjort egentligen?

spelat. volleyboll. 

japp. så mesig är jag. jag har i och för sig aldrig varit en sport-människa, så det kanske inte är så konstigt att jag mår som jag mår. men, som mitt motto lyder: man lever bara en gång.