Popcorn sitter fint i magen. Kanske lite för fint, om jag ska vara helt ärlig. Kan. Inte. Sluta. Äta. Om det finns så äter man. Det kommer väl sluta med att jag drömmer om popcorn i natt. Typ myrornas krig, fast istället för svarta mot vita så är det pocornen mot mig och min mage. Nä, ska stänga av nu. Popcorn skålen saknar mig. Och förrsten, jag ser seriöst ut sådär när jag äter. Tar en hel näve och trycker in i munnen. Och det som inte får plats i munnen ramlar ner innanför tröjan. Jag äter som fint folk gör. Och jag vet att ni också äter som jag. Hur ska man annars äta liksom?