Drömde värsta mardrömmen inatt. Jag var hemma hos någon kompis, minns inte vem det var, men kompisen hade i alla fall en katt. Och i drömmen hatade jag katter. Jag gillar inte katter speciellt mycket i verkligheten heller, men i drömmen så verkligen hatade jag katter. Så när jag gick hem till den här kompisen, så höll jag mig så långt borta från katten som möjligt. Men katten ville sjävklart komma och mysa, så den kom fram och nästan hoppade upp i mitt knä. Som ren reflex puttar jag bort katten, som flyger iväg en bit. Sen får katten helt plötsligt helt svarta ögon, och tittar på mig med bara hat i blicken. Och sen attackerar den mig. Jag skriker och jag springer men ingen kommer och hjälper mig. Och så hör jag Elise som säger: "men herregud, ta det lugnt, det är bara en katt". Ingen förstod hur rädd jag var. Ingen ville hjälpa mig. Alla bara stod och tittade på och sa lite lugnande ord. Har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då. Så himla hemskt var det. 

Det är Elises katt på bilden förresten. Pärlan heter hon.