Jag var ju på arbetsintervju idag. När jag satt där, och diskuterade och pratade på, så insåg jag hur mycket jag har utvecklats som människa. Låter kanske löjligt, men sant är det i alla fall. Om den här arbetsintervjun hade inträffat för ungefär två-tre år sen skulle jag vara nära ett nervsammanbrott. På den tiden var jätte blyg, och diskussioner var något som jag inte klarade av. Att träffa nytt folk var en mardröm. Men idag var jag nästan helt lugn. Lite sådär nervös som man brukar vara, men sen när jag väl var där så var det ingen fara alls. Det gick alltså bättre än förväntat. Hoppas att det räcker till ett jobb bara. Håll tummarna för mig?